Vi började överresan mot Fair Isle med förhoppning om bra väder men ack vad vi bedrog oss, vi hann inte mer än runt hörnet på Streymoy innan det satte igång. Det var blåsigt och strömmen får åt alla håll, som en riktig häxkittel. Jag klarade mig väl kanske sex timmar sedan satte sjösjukan in och höll i sig sex timmar till, inte så illa som sist men ingen höjdare. Roger vår nya besättningsman fick det betydligt värre, han låg däckad i två dygn. Vindarna som skulle vara på vår sida spelade oss ett spratt och drev oss mer mot Amerika än hemåt. Efter att ha gått på sydost ut ett bra tag vände det äntligen något sådär rätt men då var vi för långt ner för Fair Isle, och med Roger fortfarande utslagen bestämde vi oss för Orkneyöarna istället närmare bestämt Kirkwall.